Megaesofagus hos katter

Megaesofagus är ett tillstånd som kan förekomma hos katter i alla åldrar och raser, antingen som en förvärvad sjukdom eller som ett tillstånd de föds med. Siamesiska och abessinska katter kan vara benägna att drabbas av en ärftlig form av megaesofagus. Katter med megaesofagus kan inte svälja maten ordentligt, och det vanligaste symptomet de uppvisar är uppstötningar. Alternativt kan de spotta upp osmält mat innan den når magsäcken. Megaesofagus är inte ett smittsamt tillstånd. Det kan orsakas av en underliggande sjukdomsprocess, genetisk abnormitet, nervskada, trauma eller toxiner. I vissa fall är orsaken okänd. Megaesofagus kräver i allmänhet livslång behandling, inklusive särskilda matningsmetoder och mediciner, för att säkerställa att katterna får rätt näring och undviker medicinska komplikationer. Vissa typer av megaesofagus kan behandlas kirurgiskt, men det är troligt att katterna fortfarande kommer att behöva livslång vård och övervakning.1

Vad är megaesofagus hos katter?

Megaesofagus utvecklas hos katter när esofagus – det muskulösa rör i halsen som förbinder munnen med magsäcken – inte kan flytta maten ordentligt ner i magsäcken. I detta tillstånd drar inte musklerna i matstrupen ihop sig normalt, och matstrupen blir förstorad, svag och slapp. Att musklerna inte kan dra ihop sig normalt är ett problem som kallas dysmotilitet eller hypomotilitet. Mat kan samlas i matstrupen och katterna kommer att kräkas upp osmält mat kort efter att de har försökt äta.

Symtom på megaesofagus hos katter

Beroende på den underliggande orsaken kan symtom på megaesofagus förekomma hos kattungar eller utvecklas senare hos katter i alla åldrar. I fall där ett djur kräks upp mat och vatten bör megaesofagus starkt misstänkas som en potentiell orsak.

Symtom

• Uppstötningar
• Svårigheter att svälja
• Hosta eller andningssvårigheter
• Överdriven salivutsöndring/droolbildning
• Viktförlust
• Utebliven viktuppgång
• Flytning från näsan
• Feber
• Utbuktning i halsområdet

Uppstötningar

Uppstötningar är det vanligaste symtomet på megaesofagus2. Uppstötningar kan likna kräkningar, och det är viktigt att försöka skilja mellan de två. Uppstötningar är en passiv process, där katten kan se ut att spotta upp mat eller vatten med liten ansträngning efter att ha ätit eller druckit. Uppstötningar kan inträffa inom några minuter efter att katten ätit eller några timmar senare. Kräkning är däremot en aktiv process som innebär att magmusklerna drar ihop sig, vilket kan vara långvarigt, innan maten eller vätskan kommer upp från magsäcken. Mat som kräks kan vara delvis smält. Katter som ska kräkas kan bli rastlösa, slicka sig om läpparna upprepade gånger och ge ifrån sig kräkljud, men dessa handlingar är inte förknippade med uppstötningar.

Svårigheter att svälja

Eftersom maten inte kan röra sig normalt ner i halsen när megaesofagus föreligger, kommer katter att ha svårt att svälja mat och vatten. Katter kan upprepade gånger försöka svälja och mat kan falla ut ur munnen när de försöker äta. Vissa katter kan också bli upprörda när de äter.

Hosta eller andningssvårigheter

Katter med megaesofagus löper hög risk för aspirationspneumoni, som kan yttra sig som hosta, andningssvårigheter, letargi, feber och/eller en ovanligt snabb andningsfrekvens. Aspirationspneumoni uppstår när uppstötningar gör att mat eller vatten oavsiktligt andas in i luftvägarna. Detta orsakar inflammation och infektion i lungorna och kan leda till en allvarlig, livshotande lunginflammation.

Överdriven salivutsöndring/droolbildning

Katter kan inte svälja sin saliv och kan uppvisa symtom på överdriven dreglande och konstant våt päls och hud runt munnen, halsen och bröstet.

Viktförlust

Megaesofagus förhindrar normal matsmältning, eftersom maten inte kan nå magen för att brytas ner och användas av kattens kropp för näringsämnen. Detta leder till att katter med megaesofagus blir undernärda och börjar gå ner i vikt. De kan också ha dålig kroppskondition, ovårdad päls och låg energi.

Misslyckas med att gå upp i vikt

Kattungar med medfödd megaesofagus – vilket innebär att tillståndet finns från födseln – kommer inte att gå upp i vikt normalt jämfört med andra kattungar i samma ålder. De kan se mindre ut än andra kullsyskon eller vara svaga och tunna.

Flöde från näsan

Näsflöde kan förekomma vid infektion eller inflammation i bihålorna. Detta kan bero på uppstötningar som leder till luftvägsinfektioner och lunginflammation, samt på att deras allmänna dåliga hälsa gör dem mer mottagliga för infektionssjukdomar. Katter kan nysa, hosta och/eller ha ihållande näsflöde.

Feber

Katter med aspirationspneumoni kan få feber på grund av infektionen. Symtom på feber är låg energi, att katten inte vill röra sig eller interagera, aptitlöshet och att den gömmer sig.

Utbuktning i halsen

Mat kan samlas i matstrupen och orsaka en uppsvälld eller svullen hals. Detta observeras endast sällan och är mest tydligt i den nedre delen av halsen nära där den möter axeln, känt som bröstkorgsinloppet.

Orsaker till megaesofagus

Megaesofagus orsakas av antingen medfödda eller förvärvade tillstånd. Medfödda tillstånd finns vid födseln, kan vara ärftliga och finns vanligtvis hos unga kattungar. Dessa tillstånd blir ofta mest uppenbara när kattungarna avvänjs och börjar äta fast föda.1

Förvärvade tillstånd utvecklas oftast senare hos unga och vuxna katter. Megaesofagus kan också vara idiopatisk, vilket innebär att tillståndet uppkommer utan att orsaken är känd.

Orsakerna inkluderar:

• Onormal nervfunktion i en del av (eller hela) matstrupen och/eller onormal muskelrörelse i matstrupen. Siamesiska katter kan vara mer benägna att drabbas av ärftliga orsaker till detta.
• Medfödda vaskulära ringabnormiteter – förekomst av onormala blodkärl som förtränger matstrupen3
• Idiopatisk – okänd orsak
• Obstruktion i matstrupen – främmande kropp, tumör
• Striktur i esofagus – allt som orsakar ärrbildning och/eller förträngning av esofagus kan påverka motiliteten och leda till megaesfagus
• Inflammation i matstrupen
• Neuromuskulära sjukdomar – myastenia gravis, stelkramp, botulism, glykogenlagringssjukdomar
• Sjukdomar i det autonoma nervsystemet
• Infektionssjukdomar som orsakar muskelinflammation
• Hypoadrenokorticism
• Tumörer
• Polyper
• Immunmedierade nervsjukdomar
• Toxiner – bly, organofosfater, ormgift, vissa mediciner4

Diagnostisering av megaesofagus hos katter

Om din katt uppvisar symtom på megaesofagus kommer din veterinär att göra en fullständig fysisk undersökning och utföra ytterligare tester för att fastställa om en bakomliggande orsak kan identifieras. Dessa tester inkluderar:

• Blodprov för att leta efter avvikelser som endokrina sjukdomar, infektioner och toxiner
• Specialiserade tester för att bedöma tillstånd som myasthenia gravis
• Röntgen av bröstkorg och hals – eventuellt med hjälp av en vätska som syns på röntgenbilderna och som katten sväljer för att ge mer information om matstrupens struktur och rörlighet.
• Fluoroskopi – en kontinuerlig röntgenbild som kan visa matstrupens rörelser
• Endoskopi – en kamera förs ner i matstrupen och övre mag-tarmkanalen medan katten är sövd

Behandling

Om den underliggande orsaken till megaesofagus kan identifieras bör den behandlas. Beroende på orsaken kan den specifika behandlingen innebära medicinering eller kirurgi för att korrigera tillståndet. Onormala blodkärl som förtränger matstrupen, så kallade vaskulära ringanomalier, kan till exempel behandlas med kirurgi. Oavsett den bakomliggande orsaken kommer de flesta katter sannolikt att behöva livslångt stöd för att hantera symtomen på megaesofagus.

Behandling av megaesofagus, oavsett om orsaken är känd eller okänd, kräver understödjande vård för att hjälpa katterna att äta och minska risken för komplikationer som aspirationspneumoni. Katterna måste utfodras med flera små måltider av en kaloririk välling. Matskålarna måste vara upphöjda så att katten kan stå på bakbenen när den äter. I denna position används tyngdkraften för att flytta maten ner i magen. Katter måste förbli i en upphöjd position i 30 minuter efter utfodring. Du kan göra detta genom att hålla katten upprätt i dina armar eller över axeln, eller genom att bära katten i en sele.

Din veterinär kan också ordinera läkemedel som ökar rörligheten i matstrupen, antibiotika för att behandla infektioner och antacida om det finns inflammation i matstrupen.

Prognos för katter med megaesofagus

Prognosen för megaesofagus beror på det underliggande tillståndet och om det är behandlingsbart. Komplikationer som aspirationspneumoni, uttorkning och undernäring försämrar prognosen. Vissa former av medfödd megaesofagus kan förbättras med åldern, men idiopatisk megaesofagus har i allmänhet en dålig prognos, särskilt om det finns associerade komplikationer. Om den underliggande orsaken kan behandlas och botas kan symtomen på megaesofagus försvinna. I andra fall kan megaesofagus hos katter vara progressiv, vilket leder till tidig död.4

Hur man förebygger megaesofagus

De flesta orsaker till megaesofagus kan inte förebyggas, men vissa åtgärder kan vidtas för att undvika vissa former av megaesofagus hos katter.

• Avla inte på djur som misstänks ha ärftliga orsaker till megaesofagus
• Förhindra förtäring av främmande föremål – plocka upp och håll utom räckhåll leksaker och andra föremål som katten kan få i sig. Om en obstruktion misstänks, sök omedelbart behandling hos en veterinär.
• Om matstrupen är inflammerad, behandla omedelbart och aggressivt enligt din veterinärs rekommendationer.
• För att förhindra skador på matstrupen ska du alltid ge katter vatten via en spruta efter att ha gett dem ett piller för att säkerställa att pillret sköljs ner i magen.

Om du misstänker att ditt husdjur är sjukt ska du omedelbart ringa din veterinär. Vid hälsorelaterade frågor ska du alltid kontakta din veterinär, eftersom de har undersökt ditt husdjur, känner till dess hälsohistoria och kan ge de bästa rekommendationerna för ditt husdjur. Artikelkällor Point Pet använder endast högkvalitativa källor, inklusive peer-reviewed studier, för att stödja fakta i våra artiklar. Läs vår redaktionella process för att lära dig mer om hur vi faktakontrollerar och håller vårt innehåll korrekt, pålitligt och trovärdigt.

1. Pearson, LK. Medfödda och ärftliga sjukdomar i matsmältningssystemet hos katter. Merck Veterinary Manual, oktober 2020

2. Downing, R, Hunter, T. Min hund diagnostiserades just med megaesofagus. Vad innebär detta? VCA djursjukhus. Hämtad den 31 maj 2022.

3. Bascuñán A, Regier PJ, Case JB, et al. Vaskulära ringanomalier hos katter: 20 fall (2000-2018). Vet Surg. 2020. 49(2):265-273

4. Eddlestone, Susan, et al. Megaesofagus. Kompendium, februari 2012; 34 (2). Hämtad den 31 maj 2022